Simskola

 

 

Jag har varit på kurs. En kurs där målet är att jag ska lära mig att simma, en vuxensimskola.

 

Om jag inte kan simma?

 

 Nej, det kan jag inte.

 

 Inte om man inte räknar de tio simtag i en bassäng där jag bottnar (med råge) och där ingen annan är i närheten och gör "svallvågor". För i så fall kan jag simma.

 

Men hur ofta är det att förutsättningarna är som ovan? Eller att man bara vill ta tio simtag?

Bild lånad från ludvikasimsallskap.se

 

Jag gick i simskola när jag var liten, precis som många andra barn. Jag tog t o m märket "fisken" (visst hette det så?), ni vet den lilla söta fisk man fick när man klarat att simma 25 m på djupt vatten. Det var dock med nöd och näppe jag klarade det...

Bild lånad från Blixfamily.blogspot.com


Tyvärr kom jag aldrig över min rädsla för djupt vatten och inte heller den, som jag tyckte, obehagliga känslan då man var under vatten. Jag kan ju inte påstå att jag gjorde något för att komma över rädslorna utan istället var jag så vansinningt glad att slippa besöka badhus.....


Bild lånad från simma.nu

Nu har jag dock bestämt mig för att ta tag i dessa "rädslor". För visst hade det varit kul att motionssimma? Att våga sig ut på djupt vatten? Att våga lita på att jag kan simma och flyta utan att drunkna? Att doppa huvudet utan att tro att jag ska svälja allt vattnet i bassängen?


Bild lånad från www.hssim.com

I veckan fick jag besked om att Helsingborgs simsällskap hade fått ett återbud till vuxensimskolan och att jag var välkommen. Jag tackade snabbt Ja så att jag inte skulle hinna ändra mig!

Idag 15,30 var det dags. Jag ville var ute i god tid.....blev dock i mycket god tid....satt och väntade och småfrös i en halvtimme och hann undra alldeles för många gånger vad jag hade gett mig in på...

Halv fyra var vi dock alla samlade, en grupp på ca 15 personer. Jag blev lite förvånad för jag var den ende med ett svenskt namn. Det måste vara ett bra betyg till det svenska samhällets inställning att alla barn ska lära sig simma!

Vi fick promenera, hoppa och doppa hela (HELA!) kroppen. Det var väldigt basic grejor vilket var skönt då vi alla var nybörjare.

I bassängen var vi några som pratade om vår rädsla och respekt för vattnet. Det är så himla skönt med människor som bjuder på sig själva och som vågar berätta hur de känner.

Efter dusch och bastu (ja, nu när jag ändå är inne på att lära mig nya saker måste jag ju för sjutton kunna lära mig att njuta av en stund i bastun!) pratade jag en stund med samma tjejer. En av dem avslutade vårt samtal med följande ord: "Vad kul att prata med er, vi delar ju samma smärta".

Hennes svenska var inte perfekt men jag förstod vad hon menade.

"Vi delar samma smärta" - vilket underbart ordval.